fredag 14 november 2008

Nä, det var väl 24..?

IDAG BLIR JAG fyrtioåtta. Hur gick det till..? Jag fyllde ju tjugosex ba­ra för något år sedan??? Och vart har jag hunnit, vad har jag åstad­kom­mit? Det enda riktigt minnesvärda jag presterat är nog ungen min.

Många människor i min omgivning tycker att jag får så mycket gjort, men faktum är att för mig själv känns det som ingenting händer. Kons­tigt nog, för jag kan ju med egna ögon se resultaten runt om­kring. Varför värderar jag mina egna prestationer så lågt???

Igår råkade jag se en snutt av ett av nutidens fåniga ”låt oss vika ut oss i tv och bli kändisar för en nanosekund”-program. Bröllopsform tror jag det hette. Det jag fastnade för var inte hur deltagarna såg ut eller lyckades i uppsåtet att förbättra sitt utseende/sin kondition, utan ett avsnitt där en av ledarna hade märkt upp en massa svans­försedda heliumballonger med alla möjliga vardagssysslor - allt från”plocka upp” till ”renovera”. Av dessa fick sedan man och hustru hugga åt sig de ballonger de tyckte att bäst representerade vilka delar han eller hon tog ansvar för i det gemensamma livet. Gissa vem som hade flest ...

Det var mycket prat om hur kvinnan i familjen måste få till stånd en bättre ansvarsfördelning för att ge utrymme i livet för s.k. egen tid. Vadå egen tid??? Vad fan är det? Insikten om att det egentligen är långsamt självmord att leva ensam och vara den som håller i alla ballongerna drabbade mig som en frontalkrock med ett ånglok. Om man i en tvåsamhet börjar må dåligt av att ha för mycket på sina axlar är det väl knappst förvånande att man som ensamstående gör det?!

Och hur någon terapeut kan tjata om att man måste unna sig själv att göra saker man mår bra av, det fattar jag inte. Om man i en par­relation - där någon annan faktiskt ansvarar för åtminstone en del av alla sysslor - inte mäktar med att måna om sig själv, HUR I HEL­VE­TE SKA MAN KUNNA DET NÄR MAN ÄR HELT SOLO?!?

Fan, vad jag blev arg. Är arg. Grattis på födelsedagen ... Nu går jag och bakar bröd.

onsdag 12 november 2008

Trådslöjdad krona & Örhängen av stjärnor

OOOPS, VART TOG alla dagar vägen..? Jag tycker att jag mest fnat­tat runt utan att få någonting vettigt gjort och känner mig to­tal­splitt­rad i pallet. Den kognitiva terapin, som först kändes som den gjorde så himla mycket nytta, ger mig för tillfället noll, nada, ingenting. Mest är det jobbigt att behöva passa tiden och ens ta sig dit ...

I förrgår fick jag att plötsligt skov av trådslöjdarlusta. Den har inte vi­sat sitt gråa tryne på rätt länge nu, så det gällde att smida medan järnet var böjbart ;) Resultatet - ännu inte riktigt färdigt - blev ett klätterstöd för krukväxter. Lite likt en kungakrona, inte sant?

Och så har jag tråcklat ihop ett par örhängen med vaxade pap­pers­stjär­nor och några pärlor. Ena riktiga Pridehängen, eftersom de är regnbågsfärgade (specialtryckt papper för att få med samtliga ku­lörer!)

På ruckelrenoveringsfronten börjar skyddstaken till ytterdörrarna bli färdiga. Det blev röda plåttak istället för Icopal, som jag först hade tänkt. Orsaken? Jo, killen på plåtslageriet lovade mig taken för 30 euro styck och då var prisskillnaden så liten att det inte var värt att sätta något annat, mindre estetiskt istället. Knut har gjort ett su­per­bra jobb (som vanligt) och jag är nöjd med att jag kostat på mig att få det byggt! Bilder kommer endera dagen.

Däremot oroar jag mig lite för väninnan som just köpt sig ett eget renoveringsobjekt, även om det är mycket mindre än mitt. Var och en som är vuxen ansvarar självfallet för sina egna beslut, men eftersom jag så att säga ligger steget före när det gäller upprustning av en gammal kåk, så vet jag också att allt blir mycket-mycket-MYCKET dyrare än man ursprungligen räknat med. Men jag håller tummarna för att det ska gå bra för henne och att lilla kojan blir precis så mysig som hon vill ha den :)

[tags: wirework, crown, beads, moravian star, paper, folded, glitter, earrings]